Fuskåsskogen

Fredagen den 10 maj 2019 och jag var kompledig fram till 15.00 så vad kunde väl passa bättre än en skogsutflykt. Den här gången bar det i väg till kyrkans skogar kring Fuskåsberget. Svenska kyrkan har egna så kallade kyrkreservat och Fuskåsskogen är ett av dem. Jag tog gamla E4:an norrut från Söderhamn, svängde vänster mot Nianfors och sedan höger mot Blacksåsvallen. Strax efter Fuskåssjön ligger reservatet direkt höger om vägen. Det finns ingen parkering, men det går bra att ställa sig på sidan i trevägskorsningen. Det som utmärker Fuskåsskogen är mängden riktigt gamla och grova tallar. Skogen är full av tallöverståndare på över 250 år. I västra kanten alldeles vid trevägskorsningen finns en körväg, som är en lämplig ingång till reservatet. Jag gick körvägen 100 meter för att därefter vika österut och korsa reservatet. Det är relativt lätt att gå genom skogen.

Körvägen är porten in i reservatet.
Blåsipporna blommade längs körvägen.
Det går att parkera lite på sidan i trevägskorsningen.

I skogen finns både rådjur och smådjur. Här är ett par smådjur.

Sorgmantel
Rödmyra

Dagen bjöd inte på några fåglar, men här finns flera arter hackspettar och slaguggla. Här är några bilder jag tagit i reservatet vid tidigare tillfällen.

Större hackspett och tretåig hackspett
Större hackspett och tretåig hackspett på väg in.
Tretåig hackspett

En del av jättefurorna har fallit och grov tallved är en bristvara i dagens skogar.

När tallarna uppnått en aktningsvärd ålder blir de spärrgreniga. De grova, slingrande grenarna krävs för att kunna bära tunga rovfågelbon.

Då var Fuskåsskogen avklarad. Nu var det dags att åka tillbaka 1 km. och titta på älggropar och ännu mer gammeltallar, men först ett litet besök nere vid Fuskåssjön. Kanske gick det att fika där.

Utsikt över Fuskåssjön.
Knipa i Fuskåssjön.

Det fanns inget bra fikaställe nere vid sjön och inte lät det lockande att fika i en älggrop. Våra skogar är fulla med avtryck från förr och många skogsarkeologer roar sig med detta. Det är kolbottnar, boplatser, rester efter skogskojor och kanske älggropar. På andra sidan Fuskåssjön finns det älggropar. Den grymma jaktmetoden förbjöds 1864-65.

Älggrop

Vid närmare eftertanke såg det inte så mysigt ut att sitta nere i en älggrop och fika. Kanske man kunde leta upp någon av de 350-åriga tallarna och luta sig emot.

Den här bjässen fick agera ryggstöd när det var dags för dagens första kaffe och ägg.
350 år och strävar fortfarande uppåt.

När man varit nere i älggrop så behöver man en utsikt, som motvikt, och därför var det nu dags att ta sig uppför Fuskåsberget. Strax söder om Fuskåssjön svänger man vänster och åker tillbaka västerut efter en skogsbilväg, som leder upp till berget. Vägen är skyltad “Fuskåsberget”. Trots att vägen är streckmarkerad på kartan så är den riktigt fin och lätt att åka. Cirka 1 kilometer innan toppen går vägen rakt genom en ganska stor nyckelbiotop.

Den röda ytan strax innan Fuskåsbergets topp är en fin nyckelbiotop bestående av en mycket gammal hällmarkstallskog.

Träden är förvånansvärt grova för att växa på så mager mark, vilket tyder på att de är riktigt gamla.

Det finns gott om död, solbelyst tallved, vilket gynnar många skalbaggar.

Kaffesuget satte nu in igen och det var dags att uppsöka utsiktspunkten. Den östra toppen ligger på ungefär 275 meter.

Skylten står strax innan vändplanen. Lämpligast är att ställa bilen vid vändplanen och gå 250 meter tillbaka.

Från skylten går en blåmarkerad stig upp till den östra toppen. Det är en behaglig liten promenad. Den mesta klättringen har bilen gjort.

Kullen strax innan toppen.

Uppe på toppen är utsikten milsvid och man kan se havet och Iggesundsfabriken. Här finns naturligtvis också en fikabänk.

Fika med utsikt.

Inget fika kvar och det var dags att åka hem om jag skulle hinna till jobbet kl. 15. Inga speciella djurupplevelser, men en skön dag.

Läs mer om Fuskåsskogen här:

https://www.svenskakyrkan.se/uppsalastift/fuskasskogen

Läs mer om nyckelbiotopen på Fuskåsberget här:

https://www.skogsstyrelsen.se/skogens-parlor/Nyckelbiotop/?objektid=3407495

Författare: naturigavleborg.se

Jag heter Ove Larsson, är 55 år och jobbar som bibliotekarie på Söderhamn stadsbibliotek. På fritiden besöker jag ofta naturplatser i Gävleborgs län.

4 reaktioner till “Fuskåsskogen”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *