Ysberget-Laxtjärnsberget

Ungefär 5 mil nordväst om Söderhamn ligger naturreservatet Ysberget-Laxtjärnsberget. Det är ett av Hälsinglands finaste naturskogsområden och blev naturreservat redan 1990. Reservatet utvidgades 2017 och är nu på 538 hektar. 1866 och 1869 drabbades området av stora skogsbränder, vilket innebär att lövinslaget är högt med många gamla och döende aspar och björkar. Detta är något som gynnar insektslivet och många fåglar. Samtliga av landets hackspettsarter har påträffats här och vitryggig hackspett har sannolikt häckat längre tillbaka i tiden. Sjön Ysen är en populär sportfiskesjö både sommar- och vintertid. Här finns också en liten badplats och området används flitigt av husvagnscampare.

Fredagen den 22 maj var en klämdag och vädret bjöd på strålande solsken så vad kunde vara mer passande än semester och en utflykt till Ysberget. Från Söderhamn åker man E4:an norrut cirka två mil och svänger sedan västerut mot Ångersjön och Boda bruk. Sedan fortsätter man rakt västerut längs skogsbilvägen cirka 2,5 mil. Strax innan parkeringen vid Ysen ligger Larsbo gård, som är ansluten till Sveriges turistförening och där det finns möjlighet att övernatta.

https://www.larsbogard.se/om-larsbogaringrd.html

Jag lyckades med konststycket att släpa mig ur sängen redan 05.00. vilket innebar att jag var på plats redan strax före 06.30. Vid den tiden brukar sjön ligga spegelblank och det gjorde den också denna fantastiska morgon. Träden kring sjön är grova och blåsipporna blommar i backen strax intill.

Grova tallar vid stranden
Blåsippan ute i backarna står.

Mitt mål för denna dag var att gå en markerad slinga, som går via Ysbergets topp, ner mot Laxtjärn och sedan tillbaka via Ysens norra strand. Slingan är på ungefär 7 kilometer och jobbigaste biten är i början innan man tagit sig upp till utsiktspunkten.

Början av slingan mot Ysbergets topp

Stigen fortsätter upp mot toppen och på vissa ställen har träden fallit över stigen. Jag blev tvungen att krypa under två trädstammar på ett ställe och det kan vara lite farligt om man inte är försiktig.

Tickor finns det gott om i gamla skogar. Här har vi sprängticka och knölticka.

Äntligen kom jag upp till toppen och utsiktspunkten och fick lön för mödan både när det gällde utsikten och första fikapausen. Jag satt ganska länge, beundrade utsikten och studerade Ysen från ovan. Ysbergets sydsida är brant, nästan ett ättestupa, och borde kunna passa bra som häckningsplats för pilgrimsfalk. Här någonstans kring toppen finns också den sällsynta långskäggslaven på några granar, men jag brydde mig inte om att leta efter den.

Fikat med det obligatoriska ägget.
Utsikt ned mot Ysen

Efter en halvtimme fick det vara nog och resten av promenaden tillbaka ner mot sjön är inte alls lika fysiskt krävande. Skogen ner mot Laxtjärn innehåller lågor, högstubbar, brandljud och avverkningsstubbar från gamla tiders dimensionsavverkningar.

Stigen fortsätter ner mot Laxtjärn.

En av områdets karaktärsfåglar är korpen, som hörs mest hela tiden. På väg nedför berget stötte jag upp en tjäder på nära håll och man är lika oförberedd varje gång det händer.

Korp

Högstubbe

Till slut hade jag kommit ner för Ysbergets västsluttning och stigen mynnade ut på en liten körväg, som gick till Laxtjärn. Jag fikade inte där utan tog några bilder över tjärnen och fortsatte sedan vidare längs den lilla skogsbilvägen längs Ysens norra strand.

Stora delar av skogen strax norr om Ysen består av 45-årig lövskog, framförallt björk. Den har växt upp på ett hygge, som togs upp i mitten på 70-talet. Här är det meningen att man ska bibehålla en ren lövskog och därför rensar man undan den gran, som försöker etablera sig. Hit har lövskogens fåglar hittat och jag hörde ljudet av ett mynt, som snurrar på en marmorskiva, dvs. grönsångaren.

Björkskog och vitsippor

Nu började det knorra i magen igen och det började kännas akut att få i sig lite kaffe och smörgås. Målet hade hela tiden varit inställt på det fina vindskydd, som ligger på den norra stranden. Jag hade hoppats på att kunna fotografera fiskgjusarna, men de behagade inte visa sig. Det blev några bilder på storlom och sädesärla istället.

Vindskyddet vid Ysen
Grillplatsen och sjön

Här kommer ytterligare ett par fågelbilder, som jag tagit i naturreservatet och dess närmaste omgivningar.

Tornfalk
Järpe

Dagen var till ända och det var dags att åka hem. Nu hade husvagnsfolket vid badplatsen vaknat till liv så jag språkade lite med dem, satte mig i bilen och påbörjade hemfärden. Det hade varit en mycket skön dag.

Här kommer en länk till Länsstyrelsen i Gävleborg, där du kan läsa mer om Ysberget-Laxtjärnsberget:

https://www.lansstyrelsen.se/gavleborg/besoksmal/naturreservat/ysberget-laxtjarnsberget.html

Ysberget-Laxtjärnsberget är också ett Natura 2000-område och här kommer en länk till bevarandeplanen:

https://www.lansstyrelsen.se/download/18.276e13411636c95dd937082/1526986331947/ysberget-laxtjarnsberget-se0630061-2016.pdf

Slutligen vill jag tipsa om skriften “Naturskogen på Ysberget och Laxtjärnsberget : en skogsbiologisk inventering” av Per Linder. Den finns att läsa öppet på nätet och här kommer en länk till pdf-filen:

http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:880180/FULLTEXT02.pdf

Mössbobäckens naturreservat

Första trippen i år blev den 1 maj till Mössbobäckens naturreservat i Grängsjö, Enånger, Hudiksvalls kommun. Jag tog gamla E4:an norrut, svängde först vänster mot Boda bruk och sedan höger mot Grängsjö. Reservatet ligger strax norr om Grängsjö utefter grusvägen, som går mot Nianfors.

Bäcken rinner genom västra delen av reservatet.
Längs bäcken växer gammal granskog.

Grusvägen mot Nianfors skär rakt genom reservatet och det går att komma åt både de västra och östra delarna via skogsbilvägar. Själva bäcken ligger precis väster om vägen i anslutning till informationstavlan. Bäcken slingrar sig i meandrar och här är boniteten hög och det finns gott om gammelgranar.

Många av asparna är hålträd, vilket gynnar hålbyggande fåglar.

Områdena längst i väster samt direkt öster om vägen är extra värdefulla, eftersom de innehåller mycket gammal aspskog och död lövved, vilket lockar många rödlistade arter bl.a. vedsvampar och skalbaggar.

Aspticka
Klibbticka
Grov aspbark
Lunglav på asp

Den gamla aspskogen sträcker sig mot himlen.

Det går inte vara ute en hel dag utan svart kaffe och ägg och med tanke på att det finns ett perfekt fikaställe en bit in efter skogsbilvägen, som går tillbaka söderut längs den västra gränsen på reservatet, var det dags att duka upp vid Evas kolarkoja. Här sitter man på träbänken med en magnifik utsikt mot Storåsen. Det gick inte att åka bil ända fram då det låg kvar för mycket snö på vissa ställen. Fikat smakar i och för sig ännu bättre efter en 1,5-kilometers promenad. Jag passade också på att skriva i gästboken.

En hel del snö kvar i skuggiga lägen.
Evas kolarkoja
Utsikt mot Storåsen
Träbänken vid Evas kolarkoja


Vårtecken dyker upp hela tiden nu och vid kolarkojan fanns vitsippor, ett bofinkspar och en nyvaken, övervintrad vinbärsfuks. Älgpasset bredvid minner snarare om hösten.

Vinbärsfuks
Vitsippor
Bofinkspar
Älgpass högst upp i backen

När jag gick runt i skogarna stötte jag upp tjädrar vid tre tillfällen och en gång tätt inpå. Det är lika oväntat varje gång och man kan inte undgå att bli rädd för en kort stund. En tjäderhöna gick längs vägen och lät sig villigt fotograferas.

Efter fikat var det så dags att utforska den östra delen av reservatet och även dit går en skogsbilväg. Väl framme vid vändplanen såg det inte riktigt ut som förra gången jag var där hösten 2017. Hit hade skogsmaskinerna hittat och avverkat fram till reservatsgränsen.


Dagen var till ända och det var dags att åka hem. Jag avslutar med ett par falkbilder, som jag tog på långt avstånd på två olika hyggen strax utanför reservatet. Tornfalk ser man ganska ofta på hyggena, men lärkfalk hade jag aldrig sett i den miljön förut.

Lärkfalk
Tornfalk

Läs mer om Mössbobäcken på Länsstyrelsen Gävleborgs hemsida:

https://www.lansstyrelsen.se/gavleborg/besok-och-upptack/naturreservat/mossbobacken.html