Sågtjärnen/Lennart Plahns stuga

Vid Sågtjärnen, som ligger mellan sjöarna Järvsjön och Norrbränningen, finns en sagovärld och förtrollad plats uppbyggd av Ljusnebon och levnadskonstnären Lennart Plahn (1924-2009). Trots att den ligger nära och att jag hört så mycket talas om den hade jag aldrig förärat platsen ett besök. Nu var tiden inne och fredagen den 17 april gjorde vi ett studiebesök jag, Annica, Nelly och Bricken. Ryktet sade att det skulle vara svårt att hitta igen början på stigen, men efter att ha svept lite med blicken så syntes den tydligt från skogsbilvägen. Där finns också en liten parkeringsficka för bilen.

Efter cirka 300 meters promenad börjar man känna sig iakttagen och plötsligt dyker den fantasifulla portalen till Lennart Plahns värld upp.

Sågstugan ligger vid en damm och vaktas av allsköns väsen och figurer.
Eftersom ingen tar hand om detta sagoland längre tar naturen sakta men säkert tillbaka landet. De små husen i dammen är ändå fantastiska i sitt smått förfallna skick.
Lennart såg formerna i naturen och skapade utifrån det. Här vaktar den stora ormen stenen.
Inte ens trädens stammar saknar liv.
Vid kanten av dammen ligger borgen. Den är antagligen ointaglig.

Lennart lade sig vinn om detaljerna och måste ha ägnat många timmar till att utforma dem.

Efter alla dessa intryck passade det alldeles utmärkt med lite fika bredvid stugan. Nelly och Bricken låter sig smaka.

Även närmast kring och på stugan flödar skaparlusten. Konsten finns på väggar, tak, dörrar och på ytorna strax utanför.

Balansnummer i naturen

Området är inte klassat som nyckelbiotop, men här finns gott om grov björk och asp och kanske finns en del fynd att göra i händelse av en inventering.

Fikat var slut och vi var mätta på intryck så det var dags för hemfärd. En speciell upplevelse som varmt kan rekommenderas. Det är en lättsam promenad, som de flesta mäktar med. Det är ett fascinerande livsverk med lite sorgliga inslag.

År 2016 kom det ut en fin bok om Lennart Plahn och hans värld med texter av bland annat Anita Eriksson, Christer Holm och Bengt Sundström.

Här kan ni klicka på länken och läsa mer om Lennart Plahn, hans liv och verk.

http://www.hjalm.org/plahn/

Gluggberget/Norr-Mörtsjön

Årets sista utflykt, söndagen den 6 oktober, gick till Nianforsskogarna och en ganska stor nyckelbiotop, som jag varit nyfiken på en längre tid. Jag valde gamla E4:an norrut från Söderhamn och svängde västerut i Njutånger mot Nianfors. Efter cirka 2,5 mil åkte jag genom byn Karlsnäs och efter bara ytterligare 2,5 kilometer, precis norr om sjön Stor-Nien, svängde jag höger norrut efter vägen, som går mot Lillvallen, Stora Öråsen, Svedja/Bobygden och Delsbo. Jag fortsatte knappt 2 kilometer norrut och ställde bilen i en vägkorsning. Nu var jag framme vid dagens utflyktsmål – nyckelbiotopen Gluggberget. Nyckelbiotopen var markerad med band och det gick bra att följa den norra kanten uppför berget.

Det är inte så svårt att med blotta ögat se gränsen till nyckelbiotopen.

Några enstaka snöflingor hade fallit och inte mycket mer skulle bli heller denna vinter.

Porten till trollskogen

Skogen är inte så grovvuxen, men ger ändå ett naturskogsartat intryck med tanke på trädslagsblandning och olikåldrighet. Det finns också gott om gamla avverkningsstubbar från dimensionsavverkningen och överallt finns mossbevuxna lågor och mängder med död ved.

Mossbevuxna lågor
Stubbe med moderiktig mossmössa

Förvridna silverstubbar med brandljud minner om den riktigt gamla skogen.

Barrbrosking
Kammossa

En del grova lågor ser ut som sovande monster. De ser ut att kunna ruska på sig och vakna till liv.

Stor myrstack i skogen
Bägarlav

Det började bli dags att fika och det kände jag för att göra vid en gammal författarkoja i närheten. Jag åkte tillbaka ut på Nianforsvägen, svängde höger västerut och åkte över Niannoret, fortsatte förbi byn Östansjö och svängde sedan söderut på en grusväg mellan Bysjön och Hundgårdssjön. Därifrån letade jag mig tillbaka österut via skogsbilvägar och hamnade till slut strax norr om Norr-Mörtsjön. Den svarta pricken på kartan markerar ungefär var kojan ligger.

Hälsingeförfattaren Birger Lundberg, född 1911 i Hudiksvall och död i Arbrå 1996, sägs ha använt denna koja som författarlya. Det är också den kojan, som åsyftas i boken “Kojan i skogen” från 1961. Boken börjar med meningen “Det ligger en liten, liten koja djupt in i skogen.” Sjön, en bit söder om kojan, tycks ha bytt namn från Norra Maskinsjön till Norr-Mörtsjön. På en fastighetskarta från 1956 gäller fortfarande det tidigare namnet.

Kojan i skogen börjar skymta bland träden.
Det saknas hjärta på dörren, men man kan inte få allt.

Det blev dags att åka hem och jag kände mig nöjd efter att ha fått en rejäl dos av både natur och kultur. Vi återkommer till våren med nya utflyktsmål.

Rasbergsskogen

Ett av Söderhamns kommuns finaste naturskogsområden är utan tvekan Rasbergsskogen och dit bestämde jag mig för att åka onsdagen den 18 juli. Från Söderhamn tar man kustvägen söderut via Ljusne och åker ca 1,5 mil till Sunnäs. Därefter svänger man höger (västerut) mot Sunnäsbruk. Fortsätt västerut på grusvägen genom Sunnäsbruk och åk sedan skogsbilvägen västerut ytterligare 3 kilometer. Området ligger söder om vägen, mellan vägen och Frössibäcken. Det är en relativt stor nyckelbiotop, som borde vara föremål för utredning gällande naturreservat.

Området är väldigt varierat och här finns både näringsrika partier och mer magra. Skogen varierar mellan blandskog, skog med högt lövinslag och ren tallskog. Skogen öppnar sig på många ställen och det finns kärr och glupar. Det finns gott om gammal, grov asp och ganska många riktigt grova tallöverståndare.

Skogen öppnar sig. Lövinslaget är högt och marken ser nästan ut som en uttorkad, större bäckfåra. Här är det antagligen vattenfyllt direkt efter snösmältningen.
Överallt står sådana här grova tallar. Det står ett objektiv lutat mot stammen.
Förvridna, döende aspar
Asp med blemlav

Helt plötsligt ljusnar det inne i skogen och man kommer fram till ett av kärren.

Kärr med torra kanter
Ekorren är huvudmisstänkt här.

En bit längre in i skogen så dyker näringsrika partier upp med hög bonitet. Växtligheten är frodigare kring kärren. Här finns grov granskog, liljekonvalj, Jungfru Marie nycklar och ormbär.

Granlåga

Glupar är tidvis vattenfyllda sänkor i naturen. De brukar torka upp under högsommaren, men några är fortfarande vattenfyllda.

Vattenfyllda glupar

I den södra delen av området blir marken torrare och tallskogen tar över alltmer.

Flyttblock bland tallarna
Tallskog med olikåldriga träd
Skogsbolaget har markerat nyckelbiotopens yttergränser.

I Länsstyrelsens skrift “Värdefull natur i Gävleborg” kan du läsa mer om Rasbergsskogen. Det är objekt 81 under Söderhamns kommun och återfinns på sidan 235 i skriften. Här kommer en länk, där du kan ladda hem skriften:

http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:880212/FULLTEXT01.pdf